Dag 4

Både PCR med gelelektrofores och Southern Blot har nu utförts och båda resultaten visade att LL-37 genen fanns i plasmidlösningen. Southern tog väldigt lång tid att göra jämfört med PCR och många fler steg utförs. De olika stegen under Southern tog även väldigt lång tid så det blev väldigt mycket sitta och vänta. När Southern utfördes hade vi en klyvd med koncentrationen 0,5 ng och en med 0,005 ng och när elektroforesen hade utförts och fotats så kunde inte 0,005 ng synas på fotot men när southern var klar så visades ett band som då är LL-37 på membranet och alltså är den metoden känsligare för den kan detektera mindre koncentrationer. Eftersom att Southern har så många fler steg än PCR så kan det finnas en risk att något kan gå fel under något av stegen men Southern är nog ganska säker ändå om man gör allt på rätt sätt.

PCR går betydligt fortare att göra men det finns en risk med carry over kontamination där LL-37 genen kan komma in i röret på annat sätt och sedan ge ett falskt positivt svar. Det är ju även större risk för detta när så många laborerar samtidigt.

Under dessa dagar så har jag lärt mig hur en Southern Blot utförs. Man ska inte heller vara för snabb med att utföra momenten utan ta det i sin takt och tänk efter noggrant vad man gör och kontrollera saker som ska användas tex kammen när brunnar till gelen ska göras.